Sexuell färdighet och var den kom ifrån
Vid vilken tidpunkt ungefär hittade jag fram dit jag idag befinner mig på det sexuella planet? Jag är den förste att villigt erkänna att det nog inte tillkommit så himla mycket nya färdigheter under en ganska lång tid nu. Det jag blivit fram till idag får alltså tills motsatsen bevisats antas vara ganska mycket av den färdiga produkten. Helt färdig är jag väl förresten inte, det slår mig hur jag övar en del och försöker att reda ut det där med hur min egen oberäkneliga nervositet fungerar och vilka faktorer som egentligen påverkar att det kan vara så helt oförutsägbart olika lätt eller svårt att hålla ut under sex. Men tillbaka till det där med att vara klar, jag upplever att jag i stort sett blev ”färdig” någon gång runt när jag var 25-26, vilket jag tycker är rätt sent med tanke på att det mesta handlade om ganska enkla insikter. Inte för att jag heller kunde så ofantligt mycket mer då än när jag var sjutton. Utanför att jag nådde till den för mig så viktiga punkt då där jag kunde förlika mig med att det jag gjorde på mitt sätt i sängen inte riskerade att ses som lekskola eller "fusk". Att det inte objektivt var så att det hela - om man höll sig till reglerna - kanske egentligen borde göras på något annat sätt. Tänker lite grann på parallellerna när jag blev en någotsånär färdig illustratör, när jag insåg att mina short cuts var helt i sin ordning så länge de bara fungerade. När jag slutade oroa mig för att tjänstköparen skulle se igenom vilken jävla bluff jag var och förstå att allt inte var gjort på fri hand, direkt i tusch med en enda linje. Att massor av andra betydligt större stjärnor kalkerade av sina egna skisser och tecknade med anatomiböcker uppslagna och att ett till ytan anständigt resultat måste ses som helt OK, även i den situation att dessa högre stående förebilder nu inte hade gjort det. Den stora sexuella insikten bestod alltså mest i förkastandet av antagandet att det nog fanns ett formmässigt accepterat och önskvärt sätt att ha sex på som jag till varje pris borde eftersträva (och detta nästan oavsett resultatet).
I enighet med grundfrågan veckans bloggutmaning undrar jag också exakt vad det var som fick mig att alls utvecklas sexuellt i både positiv och negativ riktning. Varifrån kom uppfattningen om sådant jag trodde man borde göra och den faktiska kunskapen om det man nog rimligen borde göra? Vilka faktorer var det som präglade min ganska definitiva men ack så splittrade syn på sex? Vad var det som fick mig att tro på det där med ett RÄTT sätt? Var det kanske den omtalade porren? Tittade i perioder under åttiotalet faktiskt halvmycket på porr, men jag kan nog ändå med mycken uppriktighet och utan ens en kvävd tendens till klädsam korrekthet hävda att vad som nu kan kommit ifrån porr måste ha varit ganska lite. Kanske en del av vad som gjorde en kåt kan ha haft sitt ursprung däri. Men nästan inga av de praktiska formerna för hur man praktiserade sex eller de sexuella förväntningar man hade på sig själv hade några beröringspunkter. Man kunde säkert ibland lägga in lite lånegods från porr för att det kändes spännande. Mest då för att sådant var så i osynk med den tillrättalagda, sjöman-inspirerade och etablerade sjuttiotalssynen synen på vad sex borde vara (vilken var vardagligt, jante och jobbigt gritty). Därför var det lätt att börja roas lite av sådana där tidstypiska och renodlade showprylar som strumpor, gördlar, mun och ansiktssprut. Men man visste samtidigt hela tiden att just sådant var en renodlad porrpryl och att det var ett slags spex som gick utanför riktigt sex. Nu var ju å andra sidan åttiotalets mainstreamporr i och för sig ganska olik den som unga idag har tillgång till idag, så distinktionen mellan dåtidens porrsex och vanligt sex kanske inte kan göras lika absolut. Men för oss som var unga då torde skillnaden ändå ha varit rätt stor. Ändå var det i sluänden uppenbart tydligt även för en idiot att det i filmerna förekom rätt återhållsamt av allt det där där som vi sedan barns ben brukat få höra att var livsviktigt som till exempel kyssande, beröring av kroppen förutom bröst, klitorisberöring (dock fick vi sällan höra mer detaljerat hur sådan gick till och att inblandning av fingrar/händer var helt OK) och bara den som befann sig långt bortom ovan nämnda idiotstadium, kunde ha missat att de kvinnliga orgasmerna allt som oftast saknades helt eller var genomskinligt spelade.
Nej ska jag vara ärlig så kom nog den sexuella osäkerheten på sig själv i betydligt större utsträckning från de som kritiserade porren. Om visst sex – som det i pornografin – nu inte var på riktigt (check!). Hur kunde jag då vara övertygad om att det JAG gjorde i sänghalmen var ens halvt OK?
Däremot minns jag det som att herrtidningarnas ”sexskolor” spelade en hyfsat stor roll för några av oss unga män. Jag vet inte hur bra de tipsen där var i sak egentligen. Tonen där var i alla fall 100% att det du GIVETVIS skulle och ville lära dig var det där med att kunna få din partner tillfredsställd och att du lika GIVETVIS VILLE slicka fitta. Nu kan naturligtvis vän av ordning och nutida insikt invända att en man aldrig (sällan?) riktigt i verkligheten tillfredställer någon, men jag vill ändå hävda att en ordning där man lär sig att göra det skönt för varandra i mycket är en ganska mänsklig och positiv utgångspunkt och riktmärke. Jag tror mest att ens egen ambition blev att - utifrån det lila som fanns av tillgänglig information - lära sig så mycket av prylar som möjligt som kunde bereda nöje för att kvinnor. Inte bara av altruistiska skäl, utan lika mycket för att de skulle vilja ha sex med en igen. Att de skulle känna att man ansträngde sig så att de i sin tur skulle vara mer beredvilliga att STÄLLA UPP på de prylar man själv uppskattade (kuksugning var vanligt även vid denna tid, men kunde på inget sätt tas för givet på det sätt det kan idag) . Vem vet, kanske hoppades man också att ens sexpartners skulle säga några berömmande ord till en del av sina vänner om att det varit hyfsat schysst och att man kanske kunde vara värd ett försök..?
Jag skulle som slutsats hävda att den bärande kunskapen väl kom som med allt annat - alla ens tvivel till trots - av praktisk erfarenhet, utifrån vad folk verkade uppskatta. Men innan det blivit frågan om någon sådan empiri att tala om så hade nog sexspalter, Vilgot Sjöman och "Kärlekens nöjen" av Alex Comfort från 79 påverkat betydligt fler åttiotalstonåringars sexuella utveckling än porren.
Fast förresten, en sak lärde man sig möjligen kanske ändå från porr; att om de de där killarna i filmerna kan hålla ut mer än åtta minuter så borde fan också jag kunna det va!?
Läs även andra bloggares åsikter om porr, åttiotal, sex, sexuell erfarenhet, sexualundervisning
I enighet med grundfrågan veckans bloggutmaning undrar jag också exakt vad det var som fick mig att alls utvecklas sexuellt i både positiv och negativ riktning. Varifrån kom uppfattningen om sådant jag trodde man borde göra och den faktiska kunskapen om det man nog rimligen borde göra? Vilka faktorer var det som präglade min ganska definitiva men ack så splittrade syn på sex? Vad var det som fick mig att tro på det där med ett RÄTT sätt? Var det kanske den omtalade porren? Tittade i perioder under åttiotalet faktiskt halvmycket på porr, men jag kan nog ändå med mycken uppriktighet och utan ens en kvävd tendens till klädsam korrekthet hävda att vad som nu kan kommit ifrån porr måste ha varit ganska lite. Kanske en del av vad som gjorde en kåt kan ha haft sitt ursprung däri. Men nästan inga av de praktiska formerna för hur man praktiserade sex eller de sexuella förväntningar man hade på sig själv hade några beröringspunkter. Man kunde säkert ibland lägga in lite lånegods från porr för att det kändes spännande. Mest då för att sådant var så i osynk med den tillrättalagda, sjöman-inspirerade och etablerade sjuttiotalssynen synen på vad sex borde vara (vilken var vardagligt, jante och jobbigt gritty). Därför var det lätt att börja roas lite av sådana där tidstypiska och renodlade showprylar som strumpor, gördlar, mun och ansiktssprut. Men man visste samtidigt hela tiden att just sådant var en renodlad porrpryl och att det var ett slags spex som gick utanför riktigt sex. Nu var ju å andra sidan åttiotalets mainstreamporr i och för sig ganska olik den som unga idag har tillgång till idag, så distinktionen mellan dåtidens porrsex och vanligt sex kanske inte kan göras lika absolut. Men för oss som var unga då torde skillnaden ändå ha varit rätt stor. Ändå var det i sluänden uppenbart tydligt även för en idiot att det i filmerna förekom rätt återhållsamt av allt det där där som vi sedan barns ben brukat få höra att var livsviktigt som till exempel kyssande, beröring av kroppen förutom bröst, klitorisberöring (dock fick vi sällan höra mer detaljerat hur sådan gick till och att inblandning av fingrar/händer var helt OK) och bara den som befann sig långt bortom ovan nämnda idiotstadium, kunde ha missat att de kvinnliga orgasmerna allt som oftast saknades helt eller var genomskinligt spelade.
Nej ska jag vara ärlig så kom nog den sexuella osäkerheten på sig själv i betydligt större utsträckning från de som kritiserade porren. Om visst sex – som det i pornografin – nu inte var på riktigt (check!). Hur kunde jag då vara övertygad om att det JAG gjorde i sänghalmen var ens halvt OK?
Däremot minns jag det som att herrtidningarnas ”sexskolor” spelade en hyfsat stor roll för några av oss unga män. Jag vet inte hur bra de tipsen där var i sak egentligen. Tonen där var i alla fall 100% att det du GIVETVIS skulle och ville lära dig var det där med att kunna få din partner tillfredsställd och att du lika GIVETVIS VILLE slicka fitta. Nu kan naturligtvis vän av ordning och nutida insikt invända att en man aldrig (sällan?) riktigt i verkligheten tillfredställer någon, men jag vill ändå hävda att en ordning där man lär sig att göra det skönt för varandra i mycket är en ganska mänsklig och positiv utgångspunkt och riktmärke. Jag tror mest att ens egen ambition blev att - utifrån det lila som fanns av tillgänglig information - lära sig så mycket av prylar som möjligt som kunde bereda nöje för att kvinnor. Inte bara av altruistiska skäl, utan lika mycket för att de skulle vilja ha sex med en igen. Att de skulle känna att man ansträngde sig så att de i sin tur skulle vara mer beredvilliga att STÄLLA UPP på de prylar man själv uppskattade (kuksugning var vanligt även vid denna tid, men kunde på inget sätt tas för givet på det sätt det kan idag) . Vem vet, kanske hoppades man också att ens sexpartners skulle säga några berömmande ord till en del av sina vänner om att det varit hyfsat schysst och att man kanske kunde vara värd ett försök..?
Jag skulle som slutsats hävda att den bärande kunskapen väl kom som med allt annat - alla ens tvivel till trots - av praktisk erfarenhet, utifrån vad folk verkade uppskatta. Men innan det blivit frågan om någon sådan empiri att tala om så hade nog sexspalter, Vilgot Sjöman och "Kärlekens nöjen" av Alex Comfort från 79 påverkat betydligt fler åttiotalstonåringars sexuella utveckling än porren.
Fast förresten, en sak lärde man sig möjligen kanske ändå från porr; att om de de där killarna i filmerna kan hålla ut mer än åtta minuter så borde fan också jag kunna det va!?
Läs även andra bloggares åsikter om porr, åttiotal, sex, sexuell erfarenhet, sexualundervisning
Kommentarer
Trackback
